På fredag är det en dag i sorgens tecken.. ska hem på begravning, min söta, underbara momma har fått somna in...

När jag var liten och det var någon mat hemma som inte var sådär jättegod, då kunde man alltid lita på att momma hade en portion över som var mycket godare. Jag kommer aldrig glömma hennes stuvade makaroner och korv.. inget märkvärdigt alls egentligen förutom att det va momma som gjort den...
Att få sova över hos momma på hennes sköna bäddsoffa med en stor tavla ovanför med en hare som springer på ett snötäcke, det va en höjdpunkt. Att få en varm och kärleksfull kram och en puss på kinden innan jag skulle somna. 
 Jag minns att jag alltid sa att " det är borde jag göra oftare", nu ångrar jag att jag inte gjorde som jag tänkte..

Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer alltid komma ihåg henne som den starka och självständiga kvinna hon faktiskt var. Att ha så mycket smärta och värk som hon haft under alla år jag levt och ändå kunna vara så glad är något jag beundrar.

Det känns tråkigt och ledsamt att hon inte är här hos mig längre men jag vet att hon har det bättre där hon är nu...
Jag kommer sakna dig så mycket...
hoppas du har det bra där du är nu momma.. vila i frid! Stor puss och kram!