Att livet och glädjen hastigt kan tas i från en var något som jag fick erfara i lördags.
En nära släkting och vän insomnade plötsligt och oväntat och för en stund stod tiden stilla.
Min värld förvandlades från vit till svart på en sekund och tårarna började rinna.. 
Jag satt i en varm och kärleksfull famn i över en timme, hörde tröstande ord eka utanför den bubbla som jag befann mig i. Jag förstod ingenting. Hur kan livet tas ifrån en så frisk och levnadsglad människa som har alldeles för mycket kvar att göra och uträtta?
Jag träffade henne sista gången i somras när vi grillade hemma hos mamma och pappa. Hade jag vetat då att det var sista gången jag kramade om henne och pratade med henne hade jag verkligen njutit och tagit tillvara på den dagen, de timmarna, den kramen och sagt "hejdå" ordentligt.
Nu sitter jag 40 mil ifrån och allt känns så overkligt. Jag är inte mitt i smeten där tiden verkligen står stilla och det är där jag skulle vilja vara just nu. Ge alla en kram och en stöttande hand.
Att livet kan förändras så drastiskt är något man verkligen inte räknar med.
Man lever i sin lilla bubbla där man tar folk förgivet och inte uppskattar det man har och de personer som man verkligen älskar. Att det ska behöva hända något sånt här för att man ska börja tänka är ju ännu värre...

 Du har funnits där sen jag föddes, skjutsat mig i barnvagn, matat mig,klätt på mig, lekt med mig, hittat på historier och sagor bla, om att växelspaken i den röda pickupen var en slev och att vi rörde om i en stor gryta, varit galna jerry williams fans tillsammans, bjudit mig på glädde å glädde å glädde...varit orolig att jag skulle ramla när jag var dum nog att klättra i stora träd och klätterställningar, vi har firat i stort sett alla jular tillsammans...
Många av de minnen jag har sen jag var liten och tills nu innefattar dig och det känns tråkigt att vi inte kommer få några nya minnen att dela även fast jag är oerhört tacksam att vi har de gamla tillsammans.

Jag kommer sakna dig mycket, bjärme kommer inte vara sig likt och så inte mitt liv heller..
Jag är glad att du funnits i mitt liv och jag hoppas att du har det bra där du är nu...

Mina tankar går till min familj och släkt. En extra stor tanke skickar jag till min Morbror, Marie, Kristian, Anja och Albin..
Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är..

En stor kram från mig!!

"Äwa, jag vet att du läser det här..och jag hoppas du fortsätter.."